Jag förstår inte...

Jag förstår inte vårt system med Försäkringskassan och sjuka människor. Vi har duktiga läkare som bedömer oss om man är sjuk. Dessa läkare har oftast en utbildning om fem år om inte mer. De har sedan praktiserat på sjukhus och skaffat sig erfarenhet.

Varför ska då en läkare på försäkringskassan sitta och bedöma sjuka människor genom att titta på ett läkarintyg och tycka att de är friska nog att jobba. 
Vi har ju det mesta på individuell basis, exemplevis lönesättning av arbetet, barnen ska ses individuellt i skolorna.

Det gäller att ha en duktig läkare som kan skriva på bra sätt i läkarintygen.
Konstigt att inte läkarkåren protesterar mot att deras proffessionalism ifrågasätts eftersom de döms ut av Försäkringskassan.

Den lilla människan syns inte på ett pappersark.

Jag förstår inte detta...

Måndagkväll

Sitter och tittar på tv:n och blir plötsligt sugen på en god plankstek. Mmmm, det var längesen jag åt en sådan. I mitt huvud forcerar massa goa rätter smörgåstårta, tacos, Filé Mignon, pizza, inbakad fläskfilé. Woow.
Jag får nog passera kylskåpet och ta en leverpastejmacka och ett glas mjölk.

Gävle min barndomsstad

Jag föddes i Gävle 1960, vi bodde när Helga Trefaldighetskyrkan. Mina föräldrar och jag bodde i en etta utan toalett/dusch. Vi fick dela toalett med 4 andra hyresgäster. På den tiden fanns det en mjölkaffär och det fanns gamla fina byggnader kring Stora torget.

På söndagarna så gick vi alltid till Strömbadet och tvagade oss. Jag kom ihåg speciellt de hårda borstarna som hade ångats. De rev bra på ryggen, inge skönt alls. Belöningen blev att jag fick gå till barnbassängen och leka. I veckorna så fick jag bada i en balja mitt på köksgolvet.

Ibland på söndagarna så gick vi till gamla stan, det var så mysigt med dessa små gränder.
Jag rekommenderar ett besök till denna del av stan.

På sommaren så var höjdpunkten att åka ut till Engesbergs camping, där finns det en jättefin badstrand. Det var långgrunt så jag kunde springa omkring i vattnet. På den tiden så hade vi alltid en picknickkorg med oss, det var jättegott.

Det känns hoppfullt!

I går lördag, vilket härligt väder. Nu kändes det som om våren äntligen tagit form och är på väg. Tittade ut i rabatten och där har vårlökarna tagit sig upp.  Ibland så tycker man faktiskt att dessa stora vattenpölar som blir av att snön smälter är vackert. Människor är ute och går och ser väldigt glada ut, härligt. Tänk vad en härligt solsken kan göra för förändring hos människor.

Jag är en tv-kändis!

Helt omedvetet blev jag filmad i förra veckan. Jag var nere på stan för att hämta tågbiljetterna till Stockholm. Jag stod och väntade på bussen vid Stora torget, då kom en väldigt lättklädd tjej med en skylt där det stod "Rond 1". Det var väldigt kyligt denna dag, därpå så kom det en kyckling och en björn som började att boxas. Som luttrad Uppsalabo så trodde jag att det var en sk "nollning" på gång. Uppsala är ju en studentstad och vid vissa tider så förekommer det nollningar till höger och vänster.

Nu visade det sig att det var ett spex till en serie som går på TV6 på måndagar "Nu blåser vi Sverige". Lite för fjantigt program i min smak.

TV 6 - Nu blåser vi Sverige

Favoritprogram The Mentalist

Jag rekommenderar att se ett avsnitt av The Mentalist, den är givetvis amerikansk men lite annorlunda. Den har mycket humor. Sen gör väl serien inte sämre att Simon Baker är trevlig att titta på. Denna serie handlar om att en fd psykolog blir consult åt polisen. Den är verkligen sevärd.

Stockholm

Jag hade nöjet att få följa med en klass till Stockholm i veckan.

Vi var till Tv-huset för en direktinspelning där klassen skulle vara med som publik. Det var jätteroligt.

När vi var klara så gick vi ner till Strandvägen, det varmt och soligt. Stockholm visar sig på sin bästa sida. Det är vackert med alla båtar som ligger efter Strandvägen. Det finns så mycket att titta på i Stockholm. Roligast är att sitta på ett utefik och titta på alla människor som jäktar iväg till någonting, när man själv kan ta det lugnt.

Jag får nog planera in en resa lite senare i vår till Stockholm och gå och flanera runt i gamla stan, kanske åka spårvagn ut till Djurgården. Längtar redan...

Min kära gamla "Bettan"

Vilken cirkus det blev när vi skulle besiktiga bilen. Jag var på jobbet och min man skulle vara så snäll och åka och besiktiga bilen. Han ringer tjugo minuter innan han skulle vara där och berättar att han inte får igång bilen. Jag slänger mig iväg med bilen och är där inom en kvart. Vi startar med kablar och får igång bilen och konstaterar att klockan är 13.20 och det var då vi hade tid för besiktning. Janne får då ett ryck och åker iväg för att chansa ifall vi kan komma in ändå. Jag hade ju tidigare tittat på bilprovningen och det fanns inga tider förrän i maj månad. Tänk er att vara utan bil i nästan två månader, skrämmande tanke.

Sagt och gjort, jag följer med som följeslagare med andra bilen ifall bilen inte skulle starta. Mitt batteri har tagit stryk av alla korta resor till jobbet, så när det är kallt så laddar batteriet ur. 

Vilken kö det var när vi kom fram. Janne gick in och anmälde att han var sen. Tur i oturen så var det sjukdom på besiktningen, så kvinnan i receptionen petade in min Audi. Jag visste att det skulle bli någon tvåa, avgasröret och en spindelled. Inga överraskningar i alla fall. Så nu får jag köra en månad till och hinner åtgärda dessa fel. Skönt. 

Jag är väldigt beroende av bilen mentalt sätt. Jag åker inte så mycket, men bara frihetskänslan av att kunna åka iväg med bilen betyder så mycket. Jag har ju haft körkort i  32 år.