Min kära gamla "Bettan"

Vilken cirkus det blev när vi skulle besiktiga bilen. Jag var på jobbet och min man skulle vara så snäll och åka och besiktiga bilen. Han ringer tjugo minuter innan han skulle vara där och berättar att han inte får igång bilen. Jag slänger mig iväg med bilen och är där inom en kvart. Vi startar med kablar och får igång bilen och konstaterar att klockan är 13.20 och det var då vi hade tid för besiktning. Janne får då ett ryck och åker iväg för att chansa ifall vi kan komma in ändå. Jag hade ju tidigare tittat på bilprovningen och det fanns inga tider förrän i maj månad. Tänk er att vara utan bil i nästan två månader, skrämmande tanke.

Sagt och gjort, jag följer med som följeslagare med andra bilen ifall bilen inte skulle starta. Mitt batteri har tagit stryk av alla korta resor till jobbet, så när det är kallt så laddar batteriet ur. 

Vilken kö det var när vi kom fram. Janne gick in och anmälde att han var sen. Tur i oturen så var det sjukdom på besiktningen, så kvinnan i receptionen petade in min Audi. Jag visste att det skulle bli någon tvåa, avgasröret och en spindelled. Inga överraskningar i alla fall. Så nu får jag köra en månad till och hinner åtgärda dessa fel. Skönt. 

Jag är väldigt beroende av bilen mentalt sätt. Jag åker inte så mycket, men bara frihetskänslan av att kunna åka iväg med bilen betyder så mycket. Jag har ju haft körkort i  32 år.